Dt1: För evigt m. Victoria Moralez


Först så kändes allt perfekt, sen så sa du helt kallt, helt fräckt, att det var slut mellan oss, allt från förut stelna och allt bara föll på mej, jag höll int nåt mer, förlåt mej, för allt jag gjorde åt dej, men älskling gråt ej, för jag är lyckligare nu, tårarna lämnade jag på jorden, jag förstod ej, va jag gjorde fel, valde ja orden fel, eller var jag int ba gjord till dej?, det får vi aldrig veta, för mitt liv e förbi nu, men himlen e härlig, bara kärlek som svaras, kärlek som varar, kärlek som känns, världen så hemsk, kallblodigt och rått, aldrig nåt gått, aldrig jag fått leva me henne jag alltid drömt om.

Jag känner att jag har så många frågor kvar,
Och jag vill ha dej tillbaks här hos mej igen.

Du var som en ängel, men lämna mej gråtande, ända sen gårdagen, har längtat tillbaks,
till de lyckliga dagar, då vi var ett par, då vi hade kvar, kärlek till varandra, ända tills ja tillbaks på jorden landa, fortsatte andas, av världens kalla luft, känns så satans tufft, så satans rått, att det som var gott, plötsligt blev ont, plötsligt gör ont, när jag säger ditt namn, uttalar de t fina ordet, pinar nog mej, att jag miste nåt sånt, som sku ha kunnat va, min framtid, men samtidigt, tänker jag fram till mitt, kommande liv, bättre nu uppe bland molnen, där ingen spåttar på mej, sista gången jag såg dej, kunde ja int mera hålla tillbaks gråten.

Jag känner att jag har så många frågor kvar,
Och jag vill ha dej tillbaks här hos mej igen.