Dt1: Paluu


Nyrkit pystyssä ja kädet rystyssä, mä pystyn, pystyt sä?
Mä pysyn pystyssä omalla tavalla, kovalla sanalla oon aina listalla kun kyse on taitavammista MC'st, oon äänes kun pääsen, hoppipäist en välitä koska pääsen välistä! Elämääs en väritä, mut piristän varmaan, mun silmistä arvaat jos tuntuu et teen fiinistä harmaan. Hyvää fiilistä kaipaan, mut siit mä en jaksa enää paineita ottaa, ei saa mainetta sottaa, koska nyt must tuntuu et skenen painot hartioilt tippuu, jengi haltois sit kun saan mikrofonin käteen, sit kun mä teen mitä ikinä must tuntuu, kun tuun takas peliin, kun ei enää jaksa selin seistä kun äijät raiskas pelii!

Rimmar i timtal tills din far blir blind av mitt bländande ord! Jag vill vända de kort och lämna de skor som jag nu sitter fast vid, så jag sen kan bli stor och ändra din tro! dt1 längtar till tron, i väntan på solnedgången, känns som en sång med innebörd får ingen rörd, mera ingen gör nåt nyttigt, nåt nytt skit, inget är rytmiskt! sen när du bytt stil kan du komma tillbaks, går int att hålla min fart, för min fart e så fans snabb, du fastnar på andra plats, för mej går int att vandra fast, för jag är modigast, en fucking blodig gast, en otrolig man med en jävla stor käft, andra glor helst, medan dt1 trivs med mikrofon bäst!